Torpargrund

Torpargrunden är en föregångare till dagens krypgrund och den är till skillnad mot krypgrunden oftast inte möjlig att komma ner i. Historiskt byggde man hus genom att lägga stockar direkt på marken. I hörnen på huset grävde man ner stora stenar för att stabilisera stockarna. På stockarna lade man sedan ett löst bjälklag. Man lade bjälklaget löst för att lätt kunna byta ut de delar som det gick röta i. Som isolering skyfflade man upp jord, sand och aska mot stockarna. Detta skapade en så kallad mullbänk. Askan använde man för man ansåg att det stoppade skadedjur. 

Med tiden ersatte man stockarna med en staplad högre stenmur. Anledningen anses ha varit att man ville efterlikna herrgårdar och stadsbebyggelse.

Stenmuren tätades ibland med kalkbruk för att minska draget in i boytan.

Denna konstruktion skapade ett hålrum under huset, torpargrund. Under 1800 talet använde man ofta torv som isolering i bjälklaget. Denna ersattes i början av 1900 talet med sågspån. Torpargrunder byggdes fram till 50 talet.

Torpargrunden klarade sig ganska bra från fuktrelaterade skador då man ofta hade lite eller ingen isolering i bjälklaget samt en murstock som gick ner i torpargrunden. Man eldade i köksspisen hela året för att laga mat och hålla värmen. Detta gav i sin tur spillvärme ner i torpargrunden som genom värme kunde hålla en lägre relativ fuktighet.

Det är mycket viktigt att man inspekterar hela torpargrunden. Förutom risken med fukt, mögel och röta är det relativt vanligt med skadedjur såsom möss och olika insekter som kan skapa obehag. Inspektera hela torpargrunden två gånger per år för att försäkra dig om att det inte uppstått några problem.

Det är tyvärr inte helt ovanligt att äldre torpargrunder inte har någon inspektionslucka. Då grundmur ofta kan bestå av stora stenblock är det inte helt lätt att ta upp en lucka utifrån. Det bästa sättet är då att ta upp en lucka från insidan av huset genom golv och bjälklaget ner till torpargrunden.

När du inspekterar torpargrunden bör du titta efter färgförändringar i trossbotten, salt eller kalkutslag på grundmuren och stående vatten på marken.  Är man osäker bör en fackman kontaktas.

Bilden visar en öppnad, modern torpargrund med mörkare område som indikerar kapilärfukt i muren närmast backen.  Den vita strimman ovanför mörka området är saltutfällningar.

Åtgärda en torpargrund

Det mest rationella och säkra sättet att åtgärda en torpargrund som inte är åtkomlig, är ovanifrång boytan.  Det vill säga att golvet rivs ut. Då kan man kontrollera att inte något har blivit angripet av nedbrytande svampar som exempelvis äkta hussvamp. När detta är gjort avlägsnas allt organiskt material som finns i marken i torpargrunden. 

Därefter återfylls utrymmet med ett kapilärbrytande skickt som exempelvis singel. Ännu bättre är exempelvis isodränkross, skumglas eller krypgrundsleca som isolerar bra mot kylan i backen.

Bilden ovan visar ett kapilärbrytande skikt av leca kulor / lättklinkerkulor torpargrunden.  Både krypgrunds leca och singel innehåller fukt och bör övertäckas med en värmereflekterande, radon- och fuktskyddande armerad markväv.

TrygghetesVakten krypgrund är krypgrundsavfuktaren som får enkelt plats ner i det trånga utrymmet i torpargrunden. Styrenheten är 40 mm hög och bottenarean är 100x140mm.

Styrenheten  placeras lämpligast under en lucka mot torpargrunden för att enkelt kunna bytas ut om åskan skulle ha varit framme.

Ventilation bör finnas i grunden för att vädra ut fukt, jordlukt och radongas men har den tidigare, kanske 100-åriga grunden fungerat väl brukar man inte göra några ändringar.